Digital uppsatshandledning

Oavsett utbildning på kandidatnivå, så har vi en sak gemensamt: studenterna ska genomföra ett självständigt arbete. I de flesta fall innebär det en uppsats i någon form. I denna text beskriver jag hur jag ändrade just uppsatshandledningen i samband med digitaliseringen. Detta är en av de få undervisningsinslag som jag upplever förenklades vid övergången till helt nätburet och som jag kommer fortsätta att använda även när tillvaron återgår till det “normala”.

Förutsättningar

Uppsatshandledning har varierande förutsättningar för olika huvudområden. I nedanstående redogörelse var min tilldelade tidsram 20 timmar per uppsats (inklusive medverkan på sluexamination) och jag hade även förmånen att arbeta med studenter som var ambitiösa och målinriktade. Jag är därför medveten om att samma förutsättningar in ges till alla handledare (under min tid på universitetet har hört talas om allt från 10 timmar per uppsats till 40). Totalt handleddes tre uppsatser, vilket i detta sammanhang gav mig en total tid på 60 timmar. Sedan många år tillbaka har mitt ämnet infört grupphandledning för att effektivisera handledningstiden.

Struktur

Numreringen i listan nedan motsvarar den vecka under uppsatsmodulen som inslaget genomfördes

1. PM-seminarium [1 timme] · PM är korta texter som går snabbt att läsa och det initiala seminariet handlar mer om att ge klartecken åt studenterna och/eller snäva in studien på något som är görbart. När undervisning återgår till campus är det möjligen detta seminarium jag skulle vilja ha fysiskt; mest för att kunna etablera kontakt och lättare “läsa av” studenterna.
2. Drop-in nr 1 [1 timme] · Detta var en typ av inslag jag införde under pandemiperioden. Under campustid så skedde handledning varannan vecka. Det medförde ganska ofta att vissa komplicerade frågor kom via mail och som tog ganska lång tid att skriva ner svaren på. Nu kunde jag i stället hänvisa de knepigare frågeställningar till drop-in-tiden. Förutsättningen för denna tid var att ingen text fick skickas in. Allt diskuterades på plats. Denna timme krävde således inget för- eller efterarbete, men gav oerhört mycket vad gäller att bekräfta och stödja studenterna i deras funderingar.
3. Gruppseminarium 1 [2 timmar] · Texterna vid den här tidpunkten är fortfarande så pass korta att de går snabbt att läsa och ge feedback på. Studenterna ges även i uppdrag att läsa och kommentera varandras texter. Studenterna lämnar också språkliga anmärkningar till varandra.
4. Drop in 2 [1 timme] · Som ovan. Jag ska även tillägga att ytterligare en fördel med drop-in-tiderna var att de till viss del ersätter det “grupptryck” som närvaro på campus tidigare har haft. Genom att närvara på drop in, så får studenten en uppfattning om var de andra studenterna är i processen. Det skapar alltså en ökad känsla av sammanhang och en intuitiv känsla för hur långt de bör ha hunnit.
5. Gruppseminarium 2 [6 timmar] · Längre inläsning och första seminarietiden som har två timmar till förfogande. Tiden inkluderar även förslag på tidigare forskning. Vi den här tidpunkten är studenternas material, metod och teoretiska perspektiv oftast “på plats” vilket gör det möjligt att hitta tidigare studier som berör det område uppsatsen behandlar. Efter handledningen skickar jag en länk-lista på ungefär 10 artiklar som tangerar ämnet.
6. Drop in nr 3 [1 timme] · Ju längre in i drop-in-tiderna desto mer specifika och komplicerade blev frågorna: “i normala fall hanteras metoden på x sätt, men vi gör y – hur ska vi förhålla oss till det”. I och med att inga texter skickades i förvög så blev det allt mer samtal om uppsatsprocessen och hur den ska förstås. Ibland användes givetvis “share screen” för att studenterna ville visa vissa formuleringar. Men allt skedde inom ramen för denna timme.
7. Gruppseminarium 3 [6 timmar]
8. Individuell handledning [12 timmar] · Denna sista läsning tar cirka 4 timmar per uppsats. Eller kanske ska den kallas för skrivning. Här är den största förändringen jämfört med campus-handledningen. Inför denna handledning hade studenterna lagt sin uppsatstext i Google Drive-dokument. Detta innebar att jag och studenterna arbetade simultant i dokumenten. Jag lämnade både språkliga och innehållsmässiga kommentarer och studenterna arbetade in dessa i dokumentet samtidigt. Det innebar att när vi kom till sluthandledningen så behövde jag inte gå igenom språkliga och enkla innehållsmässiga synpunkter – de var redan fixade. I stället kunde handledningen fokusera på de delar där mina kommentarer varit otydliga eller resonemang kring större passager som är krångliga för studenterna.

Summa summarum

Kortfattat kan man säga att ändringen att arbeta parallellt i uppsatsdokumentet, helt ändrade fokus på sista individuella handledningen. Tidigare år har jag upplevt att studenterna får en form av “information overload” med alla synpunkter. I den helt digitala varianten är alla smådelar redan avklarande och fokus låg på att diskutera de viktigare övergripande frågor och det fanns till och med tid att diskutera strategier inför det examinerande seminariet.

En annan uppenbar fördel med det digitala mötesformatet var att det aldrig blev problem med närvaron. Vid campus-handledning uppstår alltid oförutsedda händelser som förkylningar och andra förhinder. Drop-in-tiderna blev en möjlighet för studenterna att snabbt koppla upp sig, oavsett var de befann sig fysiskt, och ställa frågor eller ventilera oro, utan att behöva visa texter.

Den som räknar timmar upptäcker att ovanstående beräkning hamnar kring 30 förbrukade timmar av 60. Efter ovan dokumenterade timmar tillkommer läsning inför slutseminarium, betygsmöten och omfattande revideringslistor och läsning av slutreviderad uppsats. Och så klart oförutsedda händelser som alltid kommer.

Min bedömning är att denna handledningsmetod är optimalt i grupper om 3 till 4 uppsatser.