Vid Mittuniversitetet pågår en pedagogisk satsning, Skrivlyftet, som syftar till att ge studenter ett bättre stöd i sitt akademiska skrivande. Vi träffar Ann-Catrine Edlund, professor i svenska språket och tidigare anställd vid Umeå universitet, för ett samtal om projektet.
Problembakgrunden är nog bekant för de flesta. Som universitetslärare hanterar och bedömer vi massvis med skriftliga examinationsuppgifter, där den språkliga nivån hos våra studenter inte alltid når upp till det vi menar är vedertaget akademiskt skrivande inom våra ämnen. Ibland uttrycks uppfattningen att de studenter som antas till högre utbildning har sämre språkkunskaper än tidigare, och att denna brist hos studenterna gör att lärare, förutom att vara kompetenta bedömare inom sina egna ämnesområden, även måste agera ”språklärare”. Den här så kallade bristdiskursen är egentligen mycket gammal och dyker återkommande upp om vi tittar i den historiska backspegeln.
-Meningen är dock inte att lärare ska arbeta med det vi kallar pliktnormer, alltså vedertagna sätt att skriva korrekt svenska som finns uttryckta i till exempel Svenska skrivregler, säger Ann-Catrine Edlund. Istället handlar det om att det finns specifika sätt att skriva akademisk text på inom varje ämne, och detta skrivande är ämnesexperterna bäst lämpade att undervisa om och bedöma.
Det intressanta är att det ämnesspecifika akademiska skriftbruket ofta baseras på en sorts tyst kunskap, något som vi omedvetet tar för givet att studenterna ska förstå eller snappa upp, men som vi inte undervisar om på ett systematiskt och genomtänkt sätt. Det första och viktigaste steget att ta som universitetslärare när vi vill bli bättre på att stötta studenterna handlar därför mindre om att hitta nya undervisningsstrategier och tekniker, och mer om att bli medveten om outtalade normer för hur akademiskt skrivande ser ut inom det egna ämnet. Hur kan då denna omedvetenhet komma till uttryck?
-Ja, vi kan ta som exempel detta med att skriva ett PM, säger Ann-Catrine Edlund. Vad betyder egentligen det? Ett PM kan betyda en sak inom ett ämne och något annat inom ett annat, och olika lärare inom samma ämne kan också ha olika föreställningar om vad ett PM innebär för sorts skrivande.
Skrivlyftets första fas har involverat lärare från olika utbildningsprogram som bland annat fått arbeta med att inventera existerande undervisningspraktiker vad gäller akademiskt skrivande, diskutera skrivteoretiska och skrivdidaktiska begrepp i relation till dessa praktiker, samt sett över befintliga lärandemål och progressionen för akademiskt skrivande inom programmen. Resultaten har upplevts som mycket positiva för de inblandade, och projektet är nu redo för att gå in i fas 2.
Hur kan det då i praktiken se ut när lärare börjar arbeta mer medvetet och systematiskt med dessa frågor? Det kan handla om att förklara skrivprocessens olika delar, skapa förståelse för ämnets olika skrivgenrer, eller att tydliggöra vad vi vill ska hända i en text, så kallade textaktiviteter. Historieämnet vid Mittuniversitetet utvecklade exempelvis en studiehandledning till sina studenter där de förtydligar vad olika skribentaktiviteter innebär inom ämnet:
- Sammanfatta, det vill säga att göra en kortfattad redovisning av det huvudsakliga innehållet i till exempel en text eller ett skeende, utan onödiga detaljer och utan att redovisa egna slutsatser eller kommentarer.
- Referera, det vill säga att med egna ord återge vad någon annan sagt, gjort eller skrivit. Du visar att det rör sig om ett referat genom att använda referatverb som ger en tydlig bild av vad som görs i källan och en indikation om hur du förhåller dig till densamma, till exempel ”X beskriver”, ”X observerar”, ”X betonar”, ”X konstaterar”, ”X argumenterar för”, ”X jämför”, ”X invänder”, ”X hävdar”, ”X påstår”. Notera att de två sista exemplen antyder att man inte håller med om vad källan hävdar eller påstår. Sådana avståndstaganden bör man motivera. I de flesta fall så skall ett referat följas av en hänvisning till källan, i enlighet med det system för källhänvisningar som ges i instruktionerna för uppgiften.
- Citera, det vill säga att återge en källa ordagrant. För kortare citat som bakas in i den egna texten använder man citationstecken. Längre citat återges som blockcitat, utan citationstecken, med indrag samt ibland med mindre typsnitt än den övriga brödtexten. Citat skall i regel följas av en hänvisning till källan, i enlighet med det system för källhänvisningar som ges i instruktionerna för uppgiften.
- Jämföra, det vill säga att beskriva likheter och skillnader, till exempel mellan olika författares uppfattningar eller beskrivningar.
- Analysera, det vill säga att bryta ned en text eller ett ämne till dess olika delar, diskutera varje del för sig och diskutera hur de olika delarna förhåller sig till varandra. Exakt vad som avses när du ombeds analysera framgår ofta av sammanhanget i uppgiften.
- Argumentera, det vill säga att lyfta fram skäl som talar för eller emot en viss uppfattning.
Ur:
Studiehandledning för akademiskt skrivande inom kursen Historia Gr (A)
Skrivlyftet går nu vidare i fas 2 där lärare bland annat ska erbjudas fortbildning i ämnesintegrerad skrivdidaktik och direkt skrivdidaktiskt stöd i planering och genomförande av undervisning i akademiskt skrivande.
